skogstokig

När jag var lite kunde jag knappt tänka mig något bättre än att hänga i skogen, skjuta pilbåge, bygga kojor, klättra i träd och allt det där man pysslade med. Fridfullt och spännande och triggade fantasin på samma gång. Hade alltid en tillflyktsort när jag blev arg (sånt hände ju ofta när man har en retfull storebror), minns nog även att jag flertalet gånger hoppade ut genom fönstret från flickrummet och ägnade några timmar (kändes nog iaf som timmar) under en gran. Numera blir det alltför sällan, men har börjat bekanta mig med skogarna på nuvarande boende orten. Med lurar i öronen gav jag mig häromdagen på upptäcksfärd, finns ett gäng stigar och säkert rundor man kan gå, men jag tar på måfå en stig och när jag kommer till en korsning så hugger jag bara en. Kan nog ha något av en känsla för riktning kan jag tro. Denna gången började jag gå på nåt som såg ut som en stig men visade sig vara en viltstig och resulterade i att den slutade i ett kärr. Men det är ju tråkigt att gå samma väg tillbaka så det resulterade i lite mer terräng och blöta fötter innan jag kunde landa på en riktig stig och ta mig hemåt. Men blöta fötter torkar ju och jag fick njuta av skogslukt och egentid.