skogstokig

När jag var lite kunde jag knappt tänka mig något bättre än att hänga i skogen, skjuta pilbåge, bygga kojor, klättra i träd och allt det där man pysslade med. Fridfullt och spännande och triggade fantasin på samma gång. Hade alltid en tillflyktsort när jag blev arg (sånt hände ju ofta när man har en retfull storebror), minns nog även att jag flertalet gånger hoppade ut genom fönstret från flickrummet och ägnade några timmar (kändes nog iaf som timmar) under en gran. Numera blir det alltför sällan, men har börjat bekanta mig med skogarna på nuvarande boende orten. Med lurar i öronen gav jag mig häromdagen på upptäcksfärd, finns ett gäng stigar och säkert rundor man kan gå, men jag tar på måfå en stig och när jag kommer till en korsning så hugger jag bara en. Kan nog ha något av en känsla för riktning kan jag tro. Denna gången började jag gå på nåt som såg ut som en stig men visade sig vara en viltstig och resulterade i att den slutade i ett kärr. Men det är ju tråkigt att gå samma väg tillbaka så det resulterade i lite mer terräng och blöta fötter innan jag kunde landa på en riktig stig och ta mig hemåt. Men blöta fötter torkar ju och jag fick njuta av skogslukt och egentid.

imponerade okända människor

Pendlar åter till jobbet sedan dryga 3 år. Det innebär att jag åker stadsbuss eller bil vissa dagar från centrum mot sjukhuset. Noterade redan i början en omfångsrik kille som med raska steg i regn, snö och sol promenerade åt motsatt håll. Ser honom fortfarande ibland fortsatt samma eller högre tempo i alla värderlekar men inte längre lika omfångsrik. Imponeras av folk som kan kämpa på och behålla goda rutiner och vanor. Själv är jag värdelös på att upprätthålla alla sorters rutiner.

värme

Trivs bättre när jag är "för varm" kontra att frysa. Föredrar att duscha på gränsen till skållhett till Snickers förtret. Kan det vara därför jag gillar mössor och halsdukar och gärna börjar knänga på mig dessa tidigt gärna i början av september om möjligt. Förstår mig inte på dem som fortfarande använder shorts speciellt på morgonen när jag tar tåget ser jag töser och grabbar med bara ben. Snickers verkar ha ett mer välutvecklad termpratur-reglering i sin kropp, tyvärr innebär det att han inte alltid känns sådär varm som jag skulle vilja när vi går och lägger oss. Börjar bli dags att tända kaminen på kvällarna, dels för att det blir varmt och dels är det ju grymt mysigt. Badade bastu redan som riktigt liten, kanske sätter spår?

sakna

Ibland kan jag sakna sådant som aldrig blev eller sånt som kunde hänt om man beslutat annorlunda. Lite fascinerande att man tom kan sakna sånt man drömt på natten. Tänker att jag att det säkert beror på en välutvecklad kreativ fantasifull hjärna som kan hitta på sånt, och inte att det är nått udda jag ägnar mig åt. I morse saknade jag tex känslan av drömmen jag hade förra veckan.

och vilken skiva sen!

För någon vecka sedan fick jag ett SMS från herr Lång där det stod -Du ska ha kräftskiva bestämde vi nu :) Bara så du vet. Sagt och gjort men jag behövde egentligen inte lösa så mycket annat än lokal och det var ju enkelt när man bor i hus. Det krävdes dock lite Tetriskunskaper för att lista ut hur alla skulle få plats på den inglasade altanen men det gick ju väl. Kvällen bestod sedermera av kräftor, snapsvisor och allt det där, inget gick sönder trots att altandörren attackerade ett flertal pannor när det blivit mörkt. Sen spelades en variant av beerpong, fantastiskt roligt, gav även en nostalgitripp till universitetstidens "Kapsande", kapsylkastning i glas för den oinvigda och tänkte även på antalet spel jag och gymnasievännerna konstruerat festkvällar. Klockan 05, var jag fortfarande hyfsat pigg, men det var inte så många andra så det var dags att sova. Morgonen efter kändes som låten "hela huset" mysigt som tusan.

iaktta

Finner det roande att titta på människor, det är i alla möjliga situationer. Senast när jag och herr Lång satt på en parkbänk och bara tittade på förbipasserande, brast jag nästan i skratt några gånger mer av mina egna associationer och fantasiliv jag tilldelade dem än något annat. Mest gillar jag titta på människor på tågstationer och flygplatser, där man tar avsked och är på väg, tror att det är för folk verkar glömma omgivningen, och det känns på något vis väldigt äkta. Krogen kan också vara ett spännande forum att iaktta det sociala spelet, där finns ett helt annat känsloregister och en mer konstlad atmosfär, en stor kontrast till tågstationen tycker jag.

Förväntning vs verklighet

Kanske har jag sett för mycket film eller kanske har jag för höga krav men när jag hörde pianobar såg jag framför mig en flygel, varmt ljus, draperier, vita dukar och mycket sittplatser och hörde jazziga toner, möjligen sång till någon enstaka låt. Verkligheten var något helt annat, det var el-piano uppkopplat till högtalarsystem så man knappt hörde vad man sa till den som satt bredvid, det var skränande allsång till Cornelis, Maggio och Ledin, kala väggar och kallt ljus. Men nu har jag iaf provat det och alla andra som var där verkade vara mycket nöjda med upplägget.