trafik

Jag har ju inte ägnat mig åt bilkörning så fasligt länge men några saker har jag reflekterat över. Därmed inte sagt att jag inte felar, utan mer iakttagelser som jag inte gjort förut. Lastbilschaufförer är de som (enlig mig) är de som signalerar tydligast i rondeller, blinkar både in och ur. tummen upp för dem! Känns som folk generellt är kassa på att köra i rondeller. i förgår var jag med om 2 incidenter i just rondeller. Först vid sjukhuset där jag bromsade in för övergångstället när jag var på väg ur cirkulationsplatsen och hör hur bilen bakom bromsar och definitivt inte får något grepp då det är grymt halt, i stå satte mig men det kom som tur var ingen smäll. sedan den ökända knallelandsrondellen där jag skall rakt fram och är halvvägs genom och gubben från höger kör rakt ut framför mig, kunde också ha gått åt fanders. Folk utan reflexer är idioter, och ja jag vet att flera nära vänner/bekanta inte använder reflexer, men står fast vid mitt påstående. Folk utan reflexer i trafiken är typ bättre kamouflerade än militärer i skogsmiljö. De som kört om mig på de mest dumma ställen och framförallt farligt har samtliga kört audi eller bmw, kan vara så att jag missade något i körkortsboken om att de har specialregler. Har blivit omkörd i korsningar, där det är vägarbete, skymda kurvor, på 40 sträcka i samhälle, vid skolor och sååååå långsamt kör jag inte att det är befogat på de ställena. Kanske skall återgå till det där med privatchaufför igen.

Ler

Fick ett meddelande som gjorde min dag! "Hej Leena, jag låg här i sängen och tänkte på ******, och då for du in bland tankarna. Massa frågor kom upp i huvudet på mig. Hur är det med dig? Vad gör du om dagarna? 😊 Mest av allt ville jag förmedla hur mycket jag tyckte om dig. Du hade en otroligt stor effekt på mig. När vi var på festival och jobbade, de gångerna du varit här med familjen etc. Snabbt fick du min respekt. Delvis för din humor och avslappnade inställning, men också för din karismatiska utstrålning. En färgklick är du allt. Du är en bra människa. Det behövs många fler med din personlighet. Hoppas det sätter ett leende på läpparna, du har haft en mycket större inverkan på mig än vad du kanske trott. Sentimentalt. Jag vet. Men jag är sådan. Kramis."

som ett brev på posten

Är det inte grymt kul att få annat än räkningar på posten? Häromveckan fick jag ett kort brev med tillhörande tablettask med finska tjärlakris pastiller från en vän som råkar ansvara för finska hyllan i en ICA-butik. Sånt kan verkligen lysa upp tillvaron, igår hör och häpna fick jag ett nytt brev, men tillhörande tablettask! Tack min vän!

Pendlare

Det är spännandet att iaktta pendlarna, det är nästan som ett eget släkte. Jag åker oftast tåg på morgonen och hem blir det blandat buss och tåg. Konstigt att praktiskt taget alla resande på tåget står upp några minuter innan vi ankommer till stationen och stackars stressade själ som sitter innanför mig som väntar till tåget stannar innan jag reser mig upp. Tror de på allvar att de vinner så mycket tid på det?? Dessutom är det spännande att de på perrongen ställer sig i vägen för dem som skall av tåget. På bussen hem finns det en person som alltid ser till att kliva på bussen först av alla, och sätter sig på det ensamma sätet längst fram. Sen finns de som tydligt känner varandra men absolut måste ta upp ett par säten var, trots att det alltid nästan är fullt på buss och tåg och så skall de sitta och prata över sätet eller de stackars personer som råkar hamna bredvid. Har många kollegor som pendlar från GBG och där finns en passagerare som fått epitet "arga gubben". Detta original har bussen, chaufförerna och passagerarna i ett järngrepp, följer du inte de oskrivna reglerna på morgonbussen, kan du tro du åker på en utskällning. Är du för trevlig som busschaufför blir du utskälld, är du förkyld på bussen finns risken att du blir avslängd, och tro inte att du kan sätta dig på "arga gubbens" plats, då lever du farlig. Tycker ändå att det är ganska behagligt att pendla, jag ägnar mig åt att kolla på folk, läsa och lyssna på musik/radio eller liknande.

hur svårt skall det vá??

Gjorde en beställning på lite plagg på nätet för omkring en månad sedan, och det har gått troll i hela projektet. Till en början var det lång leveranstid 7-14 dagar. Efter 16 dagar mailar jag leverantören för att höra om ordern är skickad. En vara är restnoterad men övriga skall skickas samma dag. Glad i hågen tänker jag att om någon dag bör paketet vara mig till handa, men nästan 1,5 vecka går och jag mailar leverantören igen för att höra om ordern gick iväg som den skulle och undrar om jag kan få ett kollinummer. Tydligen har ordern gått iväg och funnits på utlämningsstället i över en vecka. Enligt spårning har 2 sms skickats och slutligen en avi via posten. Några sms avier har jag inte fått, men glad i hågen hämtar jag ut paketet, och den trevliga killen på utlämningsstället är hittills det bästa i historien. Hemma upptäcker jag sedan att ett plagg är i fel storlek och att ett plagg är något annat än jag beställt. Historien fortsätter.

sagoväsen

Herr hamster upptäckte en gång att mitt ena öra har tensenser att vara lite mer spetsigt än det andra. Konceptet halv-älva (vitisigt va) eller halv-alv var fött. Sagoväsen har alltid tilltalat mig och Snickers suckar åt mig varje gång jag konstaterar att "det där er ut som trollskog eller tror du det finns troll här" Här om veckan blev jag kallad troll, hoppas det var ett sånt där sött troll jag ser i min hjärna och inte varianten Ogre som menades. Har även en period kallats för bortbyting. Så någon sorts saga lever jag nog i, om så bara i min hjärna.

epiphany

Förra veckan hade jag 3 insikter jag reflekterade över, men nu när jag skulle skriva om det kan jag för världen inte komma på fler än en. Den handlade om saker som gjorde mig lugn och trygg, både väntat och oväntat. Först och främst hade jag nog bara glömt hur bra det känns att vila huvudet på en bröstkorg och höra andetag och pulsslag, grymt rofyllt och lugnande. Puls och andning är ju annars så kopplat till jobbet kanske därför jag glömt, man tar puls, känner på om det är regelbundet eller inte, man bedömer andningen, instruerar andningsteknik, andningsträning och sekretmobilisering. Andra saken var mer otippad, handlar om doft, vilket i och för sig inte är så konstigt, men att det var just kombinationen av inpyrd cigarettrök med herrparfym var destomer överraskande. Har försökt att tänka tillbaka om jag kopplar detta till något särskilt, kanske när jag var liten men har inte hittat nåt som förklarar att det ingav en trygg känsla.

uppföljning!

Men så hur gick det då? Uppdrags-Boken har jag inte ägnat mig åt, men gett mig några andra uppdrag. Brevskrivningen har hamnat lite i träda men några brev han det gå iväg, till några väl valda individer. Något enstaka paket har också skickats. Något nytt jobb har jag inte hittat, men inte lika bitter med tillvaron just nu, blåser även lite förändringensvindar på jobbet så kanske skall hålla ut ett tag till. Resa är bokad och husbil och chefen har lovat mig semester så juli spenderas i USA. Öldrickandet fungerar väl igen, ibland lite för bra skulle jag kunna säga, att gå hem kl 2 en vardag för att gå upp kl 6 för att åka till jobbet var mer sånt man klarade av i sin ungdom. Bloggen har jag väl trots allt hållit vid liv mer eller mindre.

som tröttast

Hur kommer det sig att jag alltid blir som tröttast just innan bussen eller tåget kommer till min hållplats. Kan sitta klarvaken stora delar av resan men strax innan jag är framme så börjar nackmusklerna koppla ur och man nickar till. Känns lite som samma fenomen som att man blir jätte kissenödig när man skall låsa upp dörren hemma. Kroppen är allt bra konstig.

Oändlig

Gillar konstigt nog att köra bil i mörker, när det är mörkt utan regn och snö. På sträckan jag kör till/från jobbet/gymnastiken pågår just nu vägarbete, beläggningen på stora delar av sträckan är därmed riktigt svart, dessutom finns där inte några vägmarkeringar ännu, alltså blir mörkret mörkare När jag kör hem sent och det känns som vägen sträcker sig i oändlighet, allra bäst är det när man ser stjärnorna och det inte är mötande trafik. Mörker in i oändligheten.

störda drömmar

senaste nätterna har jag drömt, eller drömt så jag minns delar av drömmarna när jag vaknar. Igår natt hittade jag ett halvt mänskligt kranium i en grop, minns framförallt käken som låg lös och tänderna med amalgam lagningar. I natt har jag "varit" på hotell, inget vanligt hotellrum mer som en hel lägenhet. samtidigt pågick någon sorts vänskaplig spion-historia tänk lite slagsmålsscener a´la gamla Bondfilmer. På nåt sätt tvingades iaf motståndaren att klättra ner via balkongvägen och jag försöker övertyga om att det inte alls är nödvändigt och att det vore dumt om han föll. Sedan skulle det checkas ut från hotellet och jössös vad man kan sprida grejer över en natt. Vi hade bo:at in oss till den milda grad att det fanns nåt i varje skåp under varje möbel och gästerna som skulle ha rummet efter oss kom in mitt i härjandet. Gott att vakna upp i sin säng i tid utan att behöva stressa efter det. Ja jävlar!

rastlöshet

Ibland känner jag mig grymt rastlös i kroppen men har inte lust att ta mig för några måsten eller vettiga göromål, borde ha en aktivitetsbank med roligheter att ta till sådana tillfällen. För resultatet för mig är oftast att jag inte gör något alls, gnatar med sambon eller textledes terroriserar vänner. Så rent teoretiskt borde egentligen ligga i fleras intresse att jag roas sådana dagar. I helgen hade jag en rastlös söndag. Kom mig trots allt för att gå ut på solig höstpromenad och tänker att hålan jag bor i trots allt är vacker.

skogstokig

När jag var lite kunde jag knappt tänka mig något bättre än att hänga i skogen, skjuta pilbåge, bygga kojor, klättra i träd och allt det där man pysslade med. Fridfullt och spännande och triggade fantasin på samma gång. Hade alltid en tillflyktsort när jag blev arg (sånt hände ju ofta när man har en retfull storebror), minns nog även att jag flertalet gånger hoppade ut genom fönstret från flickrummet och ägnade några timmar (kändes nog iaf som timmar) under en gran. Numera blir det alltför sällan, men har börjat bekanta mig med skogarna på nuvarande boende orten. Med lurar i öronen gav jag mig häromdagen på upptäcksfärd, finns ett gäng stigar och säkert rundor man kan gå, men jag tar på måfå en stig och när jag kommer till en korsning så hugger jag bara en. Kan nog ha något av en känsla för riktning kan jag tro. Denna gången började jag gå på nåt som såg ut som en stig men visade sig vara en viltstig och resulterade i att den slutade i ett kärr. Men det är ju tråkigt att gå samma väg tillbaka så det resulterade i lite mer terräng och blöta fötter innan jag kunde landa på en riktig stig och ta mig hemåt. Men blöta fötter torkar ju och jag fick njuta av skogslukt och egentid.

imponerade okända människor

Pendlar åter till jobbet sedan dryga 3 år. Det innebär att jag åker stadsbuss eller bil vissa dagar från centrum mot sjukhuset. Noterade redan i början en omfångsrik kille som med raska steg i regn, snö och sol promenerade åt motsatt håll. Ser honom fortfarande ibland fortsatt samma eller högre tempo i alla värderlekar men inte längre lika omfångsrik. Imponeras av folk som kan kämpa på och behålla goda rutiner och vanor. Själv är jag värdelös på att upprätthålla alla sorters rutiner.

värme

Trivs bättre när jag är "för varm" kontra att frysa. Föredrar att duscha på gränsen till skållhett till Snickers förtret. Kan det vara därför jag gillar mössor och halsdukar och gärna börjar knänga på mig dessa tidigt gärna i början av september om möjligt. Förstår mig inte på dem som fortfarande använder shorts speciellt på morgonen när jag tar tåget ser jag töser och grabbar med bara ben. Snickers verkar ha ett mer välutvecklad termpratur-reglering i sin kropp, tyvärr innebär det att han inte alltid känns sådär varm som jag skulle vilja när vi går och lägger oss. Börjar bli dags att tända kaminen på kvällarna, dels för att det blir varmt och dels är det ju grymt mysigt. Badade bastu redan som riktigt liten, kanske sätter spår?

sakna

Ibland kan jag sakna sådant som aldrig blev eller sånt som kunde hänt om man beslutat annorlunda. Lite fascinerande att man tom kan sakna sånt man drömt på natten. Tänker att jag att det säkert beror på en välutvecklad kreativ fantasifull hjärna som kan hitta på sånt, och inte att det är nått udda jag ägnar mig åt. I morse saknade jag tex känslan av drömmen jag hade förra veckan.

och vilken skiva sen!

För någon vecka sedan fick jag ett SMS från herr Lång där det stod -Du ska ha kräftskiva bestämde vi nu :) Bara så du vet. Sagt och gjort men jag behövde egentligen inte lösa så mycket annat än lokal och det var ju enkelt när man bor i hus. Det krävdes dock lite Tetriskunskaper för att lista ut hur alla skulle få plats på den inglasade altanen men det gick ju väl. Kvällen bestod sedermera av kräftor, snapsvisor och allt det där, inget gick sönder trots att altandörren attackerade ett flertal pannor när det blivit mörkt. Sen spelades en variant av beerpong, fantastiskt roligt, gav även en nostalgitripp till universitetstidens "Kapsande", kapsylkastning i glas för den oinvigda och tänkte även på antalet spel jag och gymnasievännerna konstruerat festkvällar. Klockan 05, var jag fortfarande hyfsat pigg, men det var inte så många andra så det var dags att sova. Morgonen efter kändes som låten "hela huset" mysigt som tusan.

iaktta

Finner det roande att titta på människor, det är i alla möjliga situationer. Senast när jag och herr Lång satt på en parkbänk och bara tittade på förbipasserande, brast jag nästan i skratt några gånger mer av mina egna associationer och fantasiliv jag tilldelade dem än något annat. Mest gillar jag titta på människor på tågstationer och flygplatser, där man tar avsked och är på väg, tror att det är för folk verkar glömma omgivningen, och det känns på något vis väldigt äkta. Krogen kan också vara ett spännande forum att iaktta det sociala spelet, där finns ett helt annat känsloregister och en mer konstlad atmosfär, en stor kontrast till tågstationen tycker jag.

Förväntning vs verklighet

Kanske har jag sett för mycket film eller kanske har jag för höga krav men när jag hörde pianobar såg jag framför mig en flygel, varmt ljus, draperier, vita dukar och mycket sittplatser och hörde jazziga toner, möjligen sång till någon enstaka låt. Verkligheten var något helt annat, det var el-piano uppkopplat till högtalarsystem så man knappt hörde vad man sa till den som satt bredvid, det var skränande allsång till Cornelis, Maggio och Ledin, kala väggar och kallt ljus. Men nu har jag iaf provat det och alla andra som var där verkade vara mycket nöjda med upplägget.

de är fantastiska

Som tidigare deklarerat känner jag mig inte något vidare bra på mitt jobb just nu. Är trött så trött. Har dock uppmärksammat hur fantastiskt duktiga, engagerade och kompetenta mina kollegor är. Tappra håller de humöret uppe trots hög personalomsättning och mycket frånvaro som naturligtvis leder till ökad arbetsbelastning för de som är på plats. Dessutom försöker de pigga upp en arbetstrött Ell. Eloge till er! Man orkar stå ut med mycket med kollegor som er!

när man är nykär

Kära Snickers har lagt sig till med att skylla på "det är sånt man gör när man är nykär". Tycker det är lite komiskt. Missförstå mig inte, han är fortfarande omtänksam, snäll och bra på de flesta sätt, bara att jag tycker om att reta honom för det uttrycket. Jag är (mer förr än nu) morgontrött och det är ju såklart extra svårt att kliva ur sängen när någon ligger kvar under täcket och knarkar kudde. Förr klev Snickers upp och faktiskt följde mig till tåget/bussen varje morgon, och vid något svagt ögonblick lovade han att alltid göra det. Nu säger han att "det är sånt man lovar när man är nykär". Sen har han senaste tiden mycket uppenbart börjat spana in damer, sådär att han tom vänder sig och tittar, inget jag dömer någon för vem tittar inte när man ser nåt fin , men lite diskret kan man väl vara, men det är tydligen något man bara är när man är nykär. *ler*

Smekmånad

På stan ser man onaturligt stora grupper i rörelse och fik. Skolorna började och misstänker att grupperna består av nya klasskompisar som börjar lära känna varandra, i det där stadiet innan mindre grupper och närmare vänskaper uppstår. Har för mig at detta i gruppsykologi kallades för smekmånad. Minns väl ett tillfälle på gymnasiet, tror det var första eller andra dagen, nästan hela klassen sitter och äter och för tillfället pågår inga samtal, varpå en kille troligen i ett försök att få igång samtalet och lära känna alla bättre utbrister -så, har ni några husdjur? Hela bordet brister i skratt. Brukar gilla att lära känna nya människor i grupp, stöter sällan på det numera.

spyr galla

Tror mitt bittra gnällande nådde en ny högsta punkt igår. Började med en kollegan Blixten och fortsatte hemma. Men hade ett mycket konstruktivt och långt samtal med Snickers, inte en monolog som jag vanligen ägnar mig åt. Hoppas på att jag fick ur mig en del av det värsta kanske bidrar det till att jag kan fokusera lite på annat, och kanske något av det tog spinn och jag kan komma framåt.

börjar fiska

Minns knappt hur man gör när man skriver en arbetsansökan, sist var ju ett antal år sedan och man dessutom inte söker jobb inom det område man jobbat under de senaste åren blir det ju lite extra knepigt. Får väl se om jag kan hitta mitt gamla CV att ha som grund och helt enkelt utgå från det. Men skadar ju aldrig att testa, och vad förlorar man på att skicka iväg lite ansökningar? Inget!

Berätta mer! Berätta allt?!

Har du någon du berättar allt för? Det har inte jag. Har inte i vuxenålder haft någon riktig bästa vän som man delat med sig av allt med och många av dem jag fortfarande umgås med är grabbar. Jag väljer istället vad jag berättar för vem och kanske också analyserar vart jag får "bästa" råd. Tror ändå det finns en eller 2 som ändå känner mig allt för väl och nog läser av det mesta. Ställde frågan till några av kollegorna, förvånansvärt sa de båda att det var mamma som var den personen de berätta mest för, kanske inte allt men mycket. Det överraskade mig.

Konstig

Kära Snickers kallar mig konstig med jämna mellanrum. Känner mig nog lite udda ibland. Vissa dagar kan jag definitivt önska att jag var lite mer Svensson, andra dagar är känslan helt tvärtom och jag vill att livet innehåller mer äventyr eller i allafall mindre vardag. Sånna dagar ältar jag gärna livsval, beslut från förr, tänker för mycket på "what if". Det kan ge mig åldersnoja, borde jag inte ha 2,2 barn och vara gift vid dethär laget. Borde jag inte vara nöjd med mitt jobba. Borde jag inte sett mer av världen. Gillar inte mig själv sånna dagar.

Sjärnfall

Igår var det gynnsamt att se meteorregn. Romantiker som jag kan vara ibland, så svepte jag in mig i täcket och gick ut i det daggvåta gräset och stirrade upp mot himlen. Efter en stund kändes lite jobbigt i nacken, så jag intog horisontalläge i hängmattan och vackert var det. Hade någonstans en förhoppning att kära Snickers skulle komma ut och beundra spektaklet tillsammans med mig. Men vi gillar olika, intresserar oss för olika. så fick ge upp min romcom fantasi och gå in utan att ha haft sällskap. Fick ju som tur var somna i hans armar.

Låter ju bra!

Jag är vattuman, kan inte påstå att jag tror på det som skrivs, men ibland kan jag läsa och skratta åt hur idiotiskt och allmängiltigt allt som står är. Idag läste jag i metro på bussen på vägen till jobbet. Lät fantastiskt fint och passade helt min nuvarande anda att försöka hitta saker att pigga upp min vardag med, så idag skall jag försöka leva efter var metro säger om vattumannen.

något att se fram emot

En dag nu i veckan när jag var extra bitter deklarerade jag för Snickers att jag behöver något att se fram emot. Driftig som han är (ibland) kom han dagen efter med ett förslag på en resa. Så nu har vi börjat titta på flyg och planera. Dock är det lång nedräkning till nästa sommar men känns som att det kan underlätta denna hösten.

hemligheter

Jag samlar på hemligheter, inte nödvändigtvis mina egna utan mer andras. Berätta en hemlighet? tillhör en av de frågor jag frekvent ställer. Alla har hemligheter även om de inte alltid är mörka eller särskilt chockerande men det finns alltid något, och generellt är folk inte helt omöjliga på att dela med sig heller. På morgonpasset har det under sommaren funnits ett inslag som heter hemliga-klubben, detta är ju helt ypperligt tillfälle att få höra fler, dock är det alltid lite bättre när man känner personen i fråga.

Öl

Att det kan vara så gott. Har inte druckit öl på kring 4 år, upptäckte att varje gång jag gjorde det svullnade halsen och det blev jobbigt att svälja. Ack denna plåga. Hade en liknande episod med fisk som liten, kränktes efter jag ätit fisk varje gång under några veckors tid, så jag fick annan mat i skolan, men efter nåt år började jag försöka äta fisk och det gick utan problem. Så för nån vecka sedan testade jag en öl när jag var ute, och det gick utan problem(detta var iofs iNte RCT) Så idag testas en öl på altanen och det verkar gå bra.Win!

Livskris?

Kanske inte ovanligt att man i perioder är trött på sitt jobb, inte bara på allt runt omkring utan också arbetsuppgifterna. För mig har det varit en lång ganska bitter period, innan semestern och nu efter känns det inte heller så mycket bättre. Ligger kanske något i att man inte skall stanna på samma arbetsplats för länge. Men jag vet inte heller vad jag skulle vilja göra istället, har ingen specifik passion och har inte heller några specifika skills som kan brukas för syfte att tjäna pengar. Får ta och fundera en omgång till på framtiden och om situationen på jobbet är påverkar. Spenderar ju en stor del av tillvaron på jobbet så känns viktigt att det inte enbart är dötrist att gå dit och svårt att kompensera upp det hela med att ha en fantastisk fritid alltid.

memorylane medelst mail

Igår när jag rensade i inboxen snubblade jag över lite gamla mail, både sända och mottagna. Tänkte lite nostalgiskt att jag skulle läsa igenom några av dem. Upptäckte att jag var fasligt frekvent på att skriva mail i perioder och skrev förvånansvärt öppna och utlämnande mail, vissa av dem verkar inte ens varit någon retur på utan bara textbombning till någon stackare. Spännande att vissa saker helt fallit i glömska och andra hade jag riktigt bra koll på. Kunde också erinra mig mycket av känslorna som var aktuella vid skrivandets stund, så har varit nykär, förbannad, glad, nyfiken och busig på bara några mail. Kanske skall ge mig på mailskrivandet igen. Skrev även ett riktigt brev härom dagen, ja med penna och papper. Skickade det till "Lillebror" som jag lite tappat bort under åren. Hoppas alla fall brevet kommer fram, vet inte ens om det var rätt adress. Tänker att det är roligt att få något som inte är räkningar på posten. Minns nog inte när jag fick brev senast... är nog ett antal år sedan troligen från Herr Hamster. Tycker fler borde ägna sig åt analog post.

skräms!

Blivit mer lättskrämd med åren, har svårt att kolla på skräck ensam och ser gärna något roligt efter innan jag lägger mig, och denna harighet har Snickers tagit fasta på. Senast igår stormar han ut ur ett mörkt rum när jag ovetande går förbi, och skrattar gott när jag skriker högt. I perioder har han gjort det till en sport att skrämmas, favoriterna verkar vara att vänta bakom duschdraperiet när jag har duschat eller gärna när jag hänger tvätt ni källaren. Hade jag hamnat i en skräckfilm hade jag nog varit en av de första att ryka då min reaktion är att skrika till och slänga upp armarna framför mig.

Uppdrag

Tänker att det ibland kan vara spännande oh roligt med uppdrag. I perioder utmanar jag folk omkring mig med detta, mer eller mindre seriösa uppdrag att lösa, lite för att få tiden att gå och förhoppningsvis få höra historian om hur det hela tillslut fortlöper. Senast fick kollegan en skattkarta och några ledtrådar för att hitta en "skatt" den veckan hon var ensam på kontoret förra veckan. Tyvärr är jag inte lika duktig på att lösa uppdrag som att utdela detsamma. Misslyckades helt med ett relativt lätt uppdrag senast kanske mest för att jag lät tiden bara gå. Vet att jag en gång fick en hel bok med uppdrag, kanske skall ägna mig åt att lösa dessa under hösten för att ha något att roa mig med, kanske till och med finns en rolig story där bakom någonstans.

rinner ut i den berömda sanden

Här har var det glest och oinspirerat. År går och saker faller i glömska. Inte bara jag utan ser att nästan alla vänner och bekanta som finns till höger också har gett upp bloggeriet. Blev dock imponerad av min vän www.shogunatet.se/tankar/ som dag efter dock troget och envist fortsätter att skriva. får se om detta kanske kan bli någon sorts nytändning. Vem vet??