Farfar

Jag ser mina barndoms idylliska sommrar i Finland. Pappas barndomshem var resmålet nästa varje sommar. Stugan är inte särskillt stor och inhyser oftast flera omgångar med släktingar varje år. Huset är grönmålat i en onaturlig färg men passar ändå in. Utedasset, den vedeldade "nya" bastun (den gamla användes till tvätt och att värma vatten), ladan och skjulet som fanns i trägården har etsat fast flertalet minnesbilder. Och Ukki (farfar på finska) en besynerlig man som nynnande traskar runt och donar med än det ena än det andra. Han har alltid keps av något slag samt hängslen. Magen är rejäl och han har ständig lite lagom rivig skäggstubb, som han gärna gnuggade mot mina runda kinder och hals tills jag kiknade av skratt. Ukki hade alltid godis, oftast i tablettaskformat, som självklart gjorde honom populär bland barnen. Samtliga barnbarn har fått häst med släde som tillverkats i snickeriet i den gamla ladan, där täljdes det även slevar i trä. Minns väl Ukki´s stora förvåning sommaren då jag entusiastiskt anmälde mig till att lära mig tälja träslevar, när min bror inte ville. Även visselpipor av hundkex och videgrenar var ett återkommande projekt. Minns honom med glädje. Nu vilar han brevid farmor.