måndag 28 december 2009

som man förtjänar..

Juldagen var utgång, som varje år. Iår kom jag dock inte iväg till trägårn, kan vara för Henke saknades i stan. Träffade ingen jag kände utöver dom jag gick ut med, men hade fasligt kul iaf.

Dagen därpå var dock inte lika rolig. Eller den började bra, men det gick över. Så illa har det inte varit på en evighet, eller iaf inte sen en Karlstad fest för kring ett och ett halvt år den, eller var det mer? Minns inte riktigt, eller kanske bara har raderat av annan anledning.

Klockan 10 envisades värden med att vi skulle på mellandagsrea, och jag som inte är så mycket för shopping ens i vanliga fall. Då mådde jag fortfarande fint som snus. Men efter några timmar i horisontalläge framför en film, var man inte så katig längre.

Hemresan var ett helvete, hade ett massivt påslag av autonoma nervsystemet och mitt värmereglerande system var kaiko. Men någon timma sömn efter hemkomst och lite käk började det hela ordna upp sig.

Nu laddning inför nyårshelg i Malmö.

lördag 12 december 2009

idel kända ansikten

Det hade jag saknat mer än jag insett. Att bara av en händelse träffa på bekanta lite här och var, i affären, på krogen, i kön, överallt. Fik som är öppna efter 18 har också varit en bristvara, men seddu inte längre. Inte dumt, inte alls dumt.

söndag 6 december 2009

nytt jobb

Då har jag börjat och än så länge känns det bra. Mycket nytt, nya lokaler, nya människor, nya rutiner. Känns skönt att arbetsuppgifterna är liknande, att arbetsområdena inte är nya och att stan är bekant. Arbetsgruppen är blandad och verkar driftig, och jargongen är lättsam. Ser nu fram emot lägenhets inflytt i början av januari och slippa pendla, även om det funkar bra när mamma jobbar på samma sjukhus med liknande arbetstider.
Jag är någon annan här. Beter mig annars och känner mig annorlunda. Men trivs med det. Var har jag varit och vem? Varför blev det så och pga vad, vem eller vilket?

tisdag 1 december 2009

I'm thankful for your helping hand, you turned my heart of stone into grains of sand. Såhär i retrospektiv var allt detta kanske det bästa som kunde hända mig. Jag rör mig i riktning mot någon jag vill vara, något som känns bra på insidan. Känner migsjälv bättre än någonsin. Beredd på livet och verkligheten.