Sist att veta

Har en tendens att alltid vara den som får veta allt sist. Redan när jag var liten var det så, mamma visste innan mig när mina vänner eller deras syskon gjort något. Och det har hållt i sig. Kanske är jag inte så frågvis eller iaf ställer jag inte just dom frågorna. Det stör mig egentligen inte märkbart i vanliga fall. Men, att en ambulans resa till akuten av någon i familjen, är något jag får veta först dagen efter händelsen upprör mig lite.