Blödig

Förr grät jag sällan till film. Minns att jag som riktigt lite fick en klump i halsen när jag såg skönheten och odjuret, disneys tecknade variant. Minns tydligt när jag för första gången därefter bölade till film, jag bodde i Boden och det var vintermörkt. Jag satt i min lilla 2 sits-soffa som var inhandlad på återvinningsmarknaden och kollade film. Minns inte vad filmen hette men det var Claire Danes i huvudrollen. Claires mormor eller farmor är jude och har suttit i konsentrationsläger, men filmen handlade mer om relationen dem emellan och Claires skolgång. Vet inte varför ilmen berörde mig så mycket men när dåvarande pojkvännen såsmåningom ringde på dörren var jag alldeles rödgråten. Nu gråter jag allt oftare, måste vara så att jag blivit blödig med åren eller kan det vara så att jag nu har mer att relatera till i filmväg?