söndag 31 augusti 2008

Blödig

Förr grät jag sällan till film. Minns att jag som riktigt lite fick en klump i halsen när jag såg skönheten och odjuret, disneys tecknade variant. Minns tydligt när jag för första gången därefter bölade till film, jag bodde i Boden och det var vintermörkt. Jag satt i min lilla 2 sits-soffa som var inhandlad på återvinningsmarknaden och kollade film. Minns inte vad filmen hette men det var Claire Danes i huvudrollen. Claires mormor eller farmor är jude och har suttit i konsentrationsläger, men filmen handlade mer om relationen dem emellan och Claires skolgång. Vet inte varför ilmen berörde mig så mycket men när dåvarande pojkvännen såsmåningom ringde på dörren var jag alldeles rödgråten. Nu gråter jag allt oftare, måste vara så att jag blivit blödig med åren eller kan det vara så att jag nu har mer att relatera till i filmväg?

Stadsfest och Toffer

Lilla Eksjö fylldes med folk under fredag och lördag, hörde ryktas om att det var kring 6000 besökare, men vet inte säkert. Fredagen kändes lite kaotisk, första året med en stadsfest i den omfattningen och en ny organisation, men tills lördagen landade det mesta och helgen flöt utan alltför stora bekymmer.
Sen som en stor bonus fick jag åter lyssna på Kristoffer Åström, live. Hans musik tilltalar mig, talar till mig, och ödet såg allt till att det var en miss i programmet så jag var ledig och kunde se hela spelningen.

onsdag 27 augusti 2008

Rullar fram

Jag tränar på att jongla. Några nya engagemang ha medfört att denna och nästa vecka innefattar fleratalet möten och uppstart av aktiviteter. Skall börja som ledare för truppgymnaster och det ska bli riktigt kul, har inte tränat det på 9 år, men något ska jag väl kunna bidra med. Detta medförde att jag inatt drömde om trampetthoppning, det gick inget vidare, får hoppas att verkligheten ser annorlunda ut.
I helgen ställer Eksjö till med stadsfest och jag ska vara någon sorts gruppchef i en ganska ogenomtänkt organisation, håller tummarna för att det går bra iaf. Försöker bidra med det jag kan.
Nästa vecka kör min vattengympa för Viktoria föreningen igång, och då min vapendragare har blivit gravid och flyttar norrut så blir det numera varje vecka om jag inte lyckas värva någon ny.
Sen börjar jag plugga också, en kurs på distans, nätbaserat, men första tillfället är på plats. Tror allt att nån måste se till att jag håller studiedisiplinen.
Så det rullar alltså på....

tisdag 19 augusti 2008

duktig

Jag anser minsann att jag varit ganska duktig på att uppdatera min blogg, trodde inte själv att det skulle rulla på så smärtfritt.Jag har aldrig varit känd för att uttrycka mig i mängd, så inläggen är generellt ganska korta. Dom är nästintill aldrig särskillt djupa, inte heller genomtänkta och inte sällan kryptiska. Men dom är mina.

det ser mörkt ut

Jag vill tillåta att bli fångad när jag faller, jag vill ha något stadigt att hålla i när marken skakar och skälver. Vill kunna släppa...

fredag 15 augusti 2008

festivalskadad?

Jag dikterar journaler på jobbet, varje mening avslutas då med "punkt". Är man festivalskadad när man avslutar en mening med "slut kom" istället?

onsdag 13 augusti 2008

Bitter

Idag har jag hela dagen varit pessimistisk och bitter. Vet inte varför.. är nog bara one of those days.

tisdag 12 augusti 2008

Håkan och jag

Har inte haft så mycket övers för falsksjungande Göteborgaren Håkan Hellström, men vår historia sträcker sig numera ett bra tag tillbaka. Har flera gånger vaktat scendiktet på Arvika festivalen under Herr Hellströms spelningar, vilka alltid resulterar i många lyft av gråtande klämda småflickor. I helgen spelade Håkan på WoW (Way out West) och jag befann mig i scendiket, det var en av om lugnare Håkanspelningarna och jag hade tid att snappa upp några textrader som träffade. Under extra nummret hade han ett mellansnack som verkligen talade till mig. Därmed har jag nyvunnen respekt för denna man, tycker dock fortsatt att han ska lära sig sjunga rent.

måndag 11 augusti 2008

Att markera revir

Undra om det är undermedvetet eller planerat, oavsett är det tydligt.

WoW vilken festival.

Nummer 4 i ordningen blev Way out West, i götet. Kände mig trött redan på vägen, och hade dessutom onda aningar i magtrakten. Hade fått direktiv att åka 7.ans spårvagn och kliva av vid linnéplatsen, väl vid hållplatsen stöter jag på Tom och gemensamt kommer vi fram till (efter att kliat oss i huvudet och kollat in kartan) att nr7 inte stannar på Linnéplatsen. Men vi hittadde ett alternativ och kom fram iaf.
Väl framme så är det kramkalas. Sen blir det scenstaketbygge vilket sträcker sig fram till 3.30 i regn och mörker, det i kombination med trötthet och vissa faktorer gjorde att jag kände mig gråtfärdig emellanåt.
Sen var det fredag och festivalen var igång. Härliga människor, förvånansvärt god mat och ganska lugna arbetspass senare var det snabbt söndag och hemfärd. Nästa helg blir det Skåne och Malmöfesival och jag ska vara besökare.

torsdag 7 augusti 2008

Packar och packar upp

Min väska är konstant fullpackad, knappt hinner jag hem innan jag ska packa igen. Kläderna får en omgång i tvättmaskinen och trycks ner i väskan igen. Mitt hem är i fullständigt kaos och kylskåpet är tomt, ingen idé att fylla det mellan gångerna. Min kropp är utmattad och går i nån sorts töcken, hjärnan känns som en geléklump och helhetsintrycket är något mittemellan zombie och the blob. Är det värt det? HELL YEAH!

måndag 4 augusti 2008

Antastad på tåget

Kollektivtrafiken Värmland- Småland är minst sagt inte lätt, minst 4-5 byten är tydligen oftast nödvändigt för att ta sig till destination. Jag startade med Swebus från k-skoga 17.20.. eller ja bussen var sen. det resulterade att jag missade anslutningen från Örebro. Som tur var biljettförsälljningen fortfarande bemannad och det ordnades att jag kunde åka buss till Skövde för att sedan ta tåget därifrån. Hemkomst försköts därmed 2 timmar, därav den omtalade koman jag nu befinner mig i.

Från Skövde skulle jag åka Vättertåg till Nässjö, satte mig bekvämt till rätta i ett tre-säte och la up fötterna på sätet mittemot. Här kan jag sova en stund tänkte jag. Knappt han kag sluta ögonen innan jag någon sätter sig i mitten sätet mittemot och säger:
-Hej, ska du till Falköping?
-Nä jag ska till Nässjö.
- Men tåget stannar i F-kpng?
- Jag vet inte säger jag och blundar igen.
- Är du trött eller sjuk?
- Jag har varit på festival och är trött.
Där efter känner jag hur nån lägger sin hand på mitt lår. Men tar snabbt bort den igen.
-Jag heter Ali, jag är kompis säger killen och byter säte och sätter sig brevid mig. Jag tittar förvånat på människan som helt oförskämmt klampat in i min personligasfär.
Han lägger huvudet mot min axel, och jag säger bestämt åt honom att sluta. Han försöker lägga armen om mig och jag ber honom att sluta upp och flytta på sig. han lägger handen på min panna.. - Är du sjuk? Jag motar bort hans hand. Jag lutar åter huvudet mot fönstret och tänker ger han sig inte snart så blir jag arg. Då känner jag hur han strycker med handen över mina läppar. Vem gör så?? Jag stirrar sint på killen och säger kan du vara vänlig och flytta på dig, jag tycker det är obehgligt när du sitter så nära mig. GÅ! Han lommar iväg och snart är vi i F-kpng och jag får sova ifred fram tills Nässjö.

Putte blev nummer 3.

Putte i Parken, PIP. En helt ny festival. Som vanligt fantastiska underbara vänner och kollegor. Inte ont anande blev jag även på denna festival utsedd till stf på scen, Scen P2 var mina domäner. Scenen var placerad i en "grop" vilken vid första anblicken döptes till deathpit, jag tyckte dock att gropen var mysig och döpte genast om den via radion till kärleksgropen/kärlekshålet. Och sannerligen var det mer kärlek än död där. Stämningen var gemytlig och folk satt på slänterna kring scenen under spelningarna.
PIP kan jag helt klart tänka mig att göra om. Men nu är jag i festivalkoma, ffa pga kollektivtrafiken.