tisdag 8 juli 2008

Som en skräckfilm

Regntunga mörka skyar hänger hotande över Stationsbyggnaden i Trollhättan. Inne är det nästan folktomt, jag förflyttar mig ut på perrongen och där står tåget mörkt och tyst på spåret. Inte en människa syns till och vinden flyttar runt skräp i konstiga mönster kring mina fötter. Detta för mina tankar till recident evil, och jag rycker nästan till när tåget startar. En man kommer upp för trappan och går över perongen med tom blick, hans svarta hår är långt och stripigt och han rör sig släpigt. Jag kränger på mig väskan och går mot tågvagnen och kliver på. Hittar snabbt min platsa och upptäcker snabbt att vagnen är tom sånär på mig och den svart stripiga mannnen. Tåget sätts i rörelse helt utan utrop och det luktar varmt. Efter någon minuts färd passerar vi en tunnel, och jag inser att lamporna inte fungerar, det blir mörkt och enda ljuskällorna är dom nödutgångar som finns med jämna mellanrum i tunneln. Jag är på väg till Arvika festivalen för mitt 6.e år och början av resan har satt kalla kårar längst ryggraden.

1 kommentar:

Hedberg sa...

Huu.. Läskigt!

Men resten av resan var inte lika läskig?