dofter

Jag sniffar och luktar ofta, på folk, på saker. Lukter gör att man minns, assosierar och oftast trevliga saker. Idag åkte jag buss, det var någon som satt i närheten av mig som luktade riktigt gott, nytvättade kläder tror jag bäst beskriver det. Det gjorde resan bättre.

Det knasiga är när någon byter lukt, alltså inte använder samma parfym som den brukar. Då lukten påminna om någon helt annan. Ibland på stan kan man som känna lukten av gammal pojkvän. För inte så längesen drömde jag t.o.m att en kompis doftade gott, lustigt det där.
Nåt som luktar riktigt illa är liksvamp. Dom ploppar upp som vita fallossymboler i mossan ute i skogen.

julklappar

En av de bästa sakerna med julen är att slå in paketen, tror det ger utlopp för min kreativitet. Förra året köpte jag mig en fransare för att fransa snörena på paketen. Vilken grymt bra grej. Börjar bli dax att plocka fram alla fina papper och snören och pynt. Undra om jultomten vill anställa mig som inslagare.

verklighetsflykt

Jag tittar mycket på film, tycker det är ett jättebra sätt att slappna av, att glömma verkligheten. Har en ganska stor bredd i vad jag ser på, men är pinsamt förtjust i collegefilmer och romantiska komedier. Dom kategorierna av filmer ger mig oftast en skön känsla i magen och dessutom är de sällan tankekrävande, därmed avslappnande.

Skräckfilm är en annan favorit, men sådana ses fördelaktigen med sällskap. *ler*

duktig

Helgerna förlöper alltid alltför fort. Tycker dock jag fått förvånansvärt mycket gjort denna helgen. Fredag efter jobbet satte jag igång med en välbehövlig storstädning och var samtidigt i tvättartagen. Unnade mig på kvällen en film och slappande i soffan. På lördag skrubbades och fejades så nu är min lägenhet renare än någonsin, all tvätt är vikt och inlagd på plats i sina skåp.
Kvällen spenderades med vänner och glögg.

Söndag blev det julmarknad, och dessutom fika med 2 funktionärer från sommarens bravader i karlskoga. Sen var det julavslutning med truppgymnasterna, därefter matlqagning hemma och kvällen avslutades med en dansfilm. Var dessutom alldeles för pigg och kunde inte sommna förrns klockan var en bra bit över midnatt och hade då hunnit knåpa ihop en utvärdering.

Bush

Fick igår kväll/natt ett akut infall att lyssna på Bush.

Inflatable

let it slide overhead
when i believe in you
my soul can rest

but our love
it's really love
it never fades
but fade it does

when we shine
like the sun
you seem the only one
my only friend

so pretty in white
pretty when you're faithful
so pretty in white
pretty when you're faithful
when you're faithful

i resigned from myself
took a break
was someone else

it's like i've come undone
and i've only just become
inflatable for you

i don't mind
most of the time
but you push me
so far inside

"Bush"

farewell

Hej då lilla blå!
Vi hade många fina tider ihop. Du var ett fantastiskt resesällskap. Många mil har vi avverkat. Du lyssnade till skönsång och stod ut med sittdans. Du var med vid skratt och tårar. Bra musik och mycket skräpmat. Hoppas din nya ägare klarar att göra en snygg "break".

Skor

Att köpa skor är ett aber. Skoaffärer ger mig ångest, har jättesvårt att hitta skor som är lagom. Jag har fötter som en anka *ler*, dom är korta men ganska breda. Nu var jag på jakt efter stövlar, då kommer komponenten vader in i spelet också, och dom är stora. Dessutom kan jag inte gå med klackar. Slutade iaf med att jag gick hem med ett par fina skateskor. Jag gillar gympa skor.

ibland känns det mer ensamt

I've got no party to go to
Got no friends in this town
I've got no party to go to
Just roaming round and round
I'd settle for anyone
Who'd make me not go through this night unseen
I've got no party to go to
Got no friends in this town

I don't know what I'm doing here
I'm just putting my life on hold
And I don't know
Where the hell I got the idea
That I'd be better off alone

Marit Bergman

halv 8 hos mig

Vilket nice program. 4 främlingar skall bjuda varandra på mat och betygsätta varandra. Nån som är sugen på att komma till mig och käka?

krasslig

Känner mig inte riktigt kry, flera dagar har kroppen kännts sliten. Senaste 2 dagarna har jag haft huvudvärk som vägrar ge med sig trots värktabletter, självmassage. Önskar att jag inte var förkyld så jag kunde sätta akupunkturnålar för en stunds lättnad. Har du några bra tips, give me, give mee!

hantering av Leena

Jag har sällan ett behov att ventilera genom att prata och analysera, jag hanterar mina tankar och funderingar i mina slutna rum. Jag påstår inte att det är det bästa sättet, men det är mitt sätt. Det betyder då rakt inte att jag inte lyssnar, bryr mig eller tar åt mig. Bara att det inte alltid syns så tydligt på utsidan.

Raffe

Förra året vid denna föddes Raffe. Jag hade inflyttnings fest kombinerat med Halloween fest. Ralf eller Raffe blev till i samband med pyntningen. I min soffa sitter han fortfarande. Raffe min huvudlösa man i naturlig storlek lever fortfarande. Han är tillverkad av gamla kläder och någon kudde. Han är ett bra substitut när man är kramsjuk och ett bra sällskap som alltid håller med mig. Mina jobbakompisar och andra som hälsat på det senaste året har uttryckt blandade känslor jäntemot honom, några tycker jag e knäpp.. andra tycker han är läskig. Men jag vill önska Raffe grattis och han får bo kvar i min soffa ett tag till.

Karma

Good things happens when you do good things. Iaf om man ska tro på Earl, i tv-serien alltså (My name is Earl).
I morse när jag cyklade till jobbet hittade jag en plånbok. Den var ganska hårt åtgången, överkörd och blöt. Men jag plockade upp den, tog med den till jobbet och eniro:ade fram ägrarens nummer. Fick tag i herrn på en gång och han sa att han gärna hämtade plånboken på eftermiddagen. Eftersom jag har ett rörligt jobb, kom vi överrens att jag skulle lämna den i receptionen. Nyss när jag kom ner från avdelningen hade han varit här och hämtat den, och jag hade till min stora förvåning fått hittelön.

Karma.

läsa någons insida

Att på riktigt lära känna någon är svårt, innefattar mycket förtroende. Det finns många vägar att komma någon nära. Genom delade upplevelser, genom prat och disskutioner. Genom att läsa... att läsa bloggar är en genväg att se en glimt av insidan av en person. Idag fick jag läsa en väns gamla blogg. Vännen oroade sig att den skulle ge ett felaktigt intryck. Men det man ser i en gammal blogg är resan fram till idag, vad som format personen. Och ingen är det samma som för år sedan, tiden förändrar, formar om och utveckar. Tack för att jag fick läsa.

Cinderella

I helgen hade jag en festivalare på besök. Vi tjatade om allt möjligt, kollade skräck och drack öl. Vi var en sväng på födelsedagskalas och sen hotellet, såg en låt med Maskinen och svängde våra lurviga. På hemvägen fick Leena den brilljanta idé att skorna nog var alldeles för obekväma att ha på sig. Tryckte ner skorna i väskan, och studsade hemåt. Morgonen efter när jag tömde väskan fanns där endast en sko kvar..... Nån prins som har hittat den andra?

Trupp

För ungefär 10 år sedan slutade jag med en hobby jag hade. Truppgymnastik. Höll på med det sen lågstadiet. Var väl aldrig särskilt bra, men tyckte det var roligt. Den här terminen har jag börjat som ledare för truppgymnaster här i Eksjö, och tycker det är riktigt kul. Måste erkänna att det rycker i tårna emellanåt.
Idag har jag varit och kitat för morgondagens pass, eller mer kanske köpt "utifall nåt händer grejer" dauerlindor, instant coolpacks och sporttejp. Mina fotleder var iaf aldrig de samma efter min tid i Tranemo gymnastik förening.

föll genast för dessa orden.

Såg Kung fu panda häromdagen.
Visdomsord från Oogway gamla mästaren.

Yesterday is history,
Tomorrow is a mystery,
But today is a gift,
That´s why it's called the present.

Män i uniform

I söndags kollade jag på film med en kompis, och någonstans i filmen kom vi in på ämnet att många tjejer attaheras av män i uniform. Funderade en stund och kom fram till att om snickarbyxor, baggyjeans och surfshorts kan räknas in i vad som är en uniform så är jag såld. Annars har jag inte mycket övers för uniformer, iaf inte paradvarianten, pilot eller liknande. Det ska få bli smutsigt. Funderade lite på det med attraktion. Viktigast för mig är utstrålning, men kan inte sätta fingret på vad för utstrålning som gäller, men man kan väl säga "glimten i ögat". Sen är ju humor sexigt.. Även självdistans, barnasinne och att man är händig kan jag skriva upp på min lista. Vad du sen klär sig är inte så viktigt, inte kroppskonstutiotion eller solbränna heller.

äta kiwii henningstyle!

Jag har börjat käka kiwii med skalet på som ett äpple, slipper man dela, gröpa eller skala. Tack för tipset Karin.

jag saknar min förra granne

.... han spelade inte hög musik när jag skulle sova, han rökte inte i lägenheten så hela mitt kök luktar fimp och han hade inte vänner som ständigt skriker i trappuppgången. snääälla kom tillbaka.

svårt att sova

Hela denna veckan har jag haft svårt att sova, eller rättare sagt att somna. ögonlocken är tunga och grusiga och John Blund har inte sparat på sanden, men jag kan ändå inte somna. Resulterar i en trött och grinig zombie som är omotiverad till allt innan klockan blir 12.

Ninja

Idag känner jag mig som en ninja! Igår köpte jag nya skor eller rättare sagt sandaler, till jobbet. Har tidigare haft gympaskor, men slog nu på stort och köpte mig ett par bra(?) Ecco sandaler. Nu hör folk inte att det är jag som kommer, dom hör inte att det är nån som kommer.. jag ÄR en ninja.

Blödig

Förr grät jag sällan till film. Minns att jag som riktigt lite fick en klump i halsen när jag såg skönheten och odjuret, disneys tecknade variant. Minns tydligt när jag för första gången därefter bölade till film, jag bodde i Boden och det var vintermörkt. Jag satt i min lilla 2 sits-soffa som var inhandlad på återvinningsmarknaden och kollade film. Minns inte vad filmen hette men det var Claire Danes i huvudrollen. Claires mormor eller farmor är jude och har suttit i konsentrationsläger, men filmen handlade mer om relationen dem emellan och Claires skolgång. Vet inte varför ilmen berörde mig så mycket men när dåvarande pojkvännen såsmåningom ringde på dörren var jag alldeles rödgråten. Nu gråter jag allt oftare, måste vara så att jag blivit blödig med åren eller kan det vara så att jag nu har mer att relatera till i filmväg?

Stadsfest och Toffer

Lilla Eksjö fylldes med folk under fredag och lördag, hörde ryktas om att det var kring 6000 besökare, men vet inte säkert. Fredagen kändes lite kaotisk, första året med en stadsfest i den omfattningen och en ny organisation, men tills lördagen landade det mesta och helgen flöt utan alltför stora bekymmer.
Sen som en stor bonus fick jag åter lyssna på Kristoffer Åström, live. Hans musik tilltalar mig, talar till mig, och ödet såg allt till att det var en miss i programmet så jag var ledig och kunde se hela spelningen.

Rullar fram

Jag tränar på att jongla. Några nya engagemang ha medfört att denna och nästa vecka innefattar fleratalet möten och uppstart av aktiviteter. Skall börja som ledare för truppgymnaster och det ska bli riktigt kul, har inte tränat det på 9 år, men något ska jag väl kunna bidra med. Detta medförde att jag inatt drömde om trampetthoppning, det gick inget vidare, får hoppas att verkligheten ser annorlunda ut.
I helgen ställer Eksjö till med stadsfest och jag ska vara någon sorts gruppchef i en ganska ogenomtänkt organisation, håller tummarna för att det går bra iaf. Försöker bidra med det jag kan.
Nästa vecka kör min vattengympa för Viktoria föreningen igång, och då min vapendragare har blivit gravid och flyttar norrut så blir det numera varje vecka om jag inte lyckas värva någon ny.
Sen börjar jag plugga också, en kurs på distans, nätbaserat, men första tillfället är på plats. Tror allt att nån måste se till att jag håller studiedisiplinen.
Så det rullar alltså på....

duktig

Jag anser minsann att jag varit ganska duktig på att uppdatera min blogg, trodde inte själv att det skulle rulla på så smärtfritt.Jag har aldrig varit känd för att uttrycka mig i mängd, så inläggen är generellt ganska korta. Dom är nästintill aldrig särskillt djupa, inte heller genomtänkta och inte sällan kryptiska. Men dom är mina.

det ser mörkt ut

Jag vill tillåta att bli fångad när jag faller, jag vill ha något stadigt att hålla i när marken skakar och skälver. Vill kunna släppa...

festivalskadad?

Jag dikterar journaler på jobbet, varje mening avslutas då med "punkt". Är man festivalskadad när man avslutar en mening med "slut kom" istället?

Bitter

Idag har jag hela dagen varit pessimistisk och bitter. Vet inte varför.. är nog bara one of those days.

Håkan och jag

Har inte haft så mycket övers för falsksjungande Göteborgaren Håkan Hellström, men vår historia sträcker sig numera ett bra tag tillbaka. Har flera gånger vaktat scendiktet på Arvika festivalen under Herr Hellströms spelningar, vilka alltid resulterar i många lyft av gråtande klämda småflickor. I helgen spelade Håkan på WoW (Way out West) och jag befann mig i scendiket, det var en av om lugnare Håkanspelningarna och jag hade tid att snappa upp några textrader som träffade. Under extra nummret hade han ett mellansnack som verkligen talade till mig. Därmed har jag nyvunnen respekt för denna man, tycker dock fortsatt att han ska lära sig sjunga rent.

Att markera revir

Undra om det är undermedvetet eller planerat, oavsett är det tydligt.

WoW vilken festival.

Nummer 4 i ordningen blev Way out West, i götet. Kände mig trött redan på vägen, och hade dessutom onda aningar i magtrakten. Hade fått direktiv att åka 7.ans spårvagn och kliva av vid linnéplatsen, väl vid hållplatsen stöter jag på Tom och gemensamt kommer vi fram till (efter att kliat oss i huvudet och kollat in kartan) att nr7 inte stannar på Linnéplatsen. Men vi hittadde ett alternativ och kom fram iaf.
Väl framme så är det kramkalas. Sen blir det scenstaketbygge vilket sträcker sig fram till 3.30 i regn och mörker, det i kombination med trötthet och vissa faktorer gjorde att jag kände mig gråtfärdig emellanåt.
Sen var det fredag och festivalen var igång. Härliga människor, förvånansvärt god mat och ganska lugna arbetspass senare var det snabbt söndag och hemfärd. Nästa helg blir det Skåne och Malmöfesival och jag ska vara besökare.

Packar och packar upp

Min väska är konstant fullpackad, knappt hinner jag hem innan jag ska packa igen. Kläderna får en omgång i tvättmaskinen och trycks ner i väskan igen. Mitt hem är i fullständigt kaos och kylskåpet är tomt, ingen idé att fylla det mellan gångerna. Min kropp är utmattad och går i nån sorts töcken, hjärnan känns som en geléklump och helhetsintrycket är något mittemellan zombie och the blob. Är det värt det? HELL YEAH!

Antastad på tåget

Kollektivtrafiken Värmland- Småland är minst sagt inte lätt, minst 4-5 byten är tydligen oftast nödvändigt för att ta sig till destination. Jag startade med Swebus från k-skoga 17.20.. eller ja bussen var sen. det resulterade att jag missade anslutningen från Örebro. Som tur var biljettförsälljningen fortfarande bemannad och det ordnades att jag kunde åka buss till Skövde för att sedan ta tåget därifrån. Hemkomst försköts därmed 2 timmar, därav den omtalade koman jag nu befinner mig i.

Från Skövde skulle jag åka Vättertåg till Nässjö, satte mig bekvämt till rätta i ett tre-säte och la up fötterna på sätet mittemot. Här kan jag sova en stund tänkte jag. Knappt han kag sluta ögonen innan jag någon sätter sig i mitten sätet mittemot och säger:
-Hej, ska du till Falköping?
-Nä jag ska till Nässjö.
- Men tåget stannar i F-kpng?
- Jag vet inte säger jag och blundar igen.
- Är du trött eller sjuk?
- Jag har varit på festival och är trött.
Där efter känner jag hur nån lägger sin hand på mitt lår. Men tar snabbt bort den igen.
-Jag heter Ali, jag är kompis säger killen och byter säte och sätter sig brevid mig. Jag tittar förvånat på människan som helt oförskämmt klampat in i min personligasfär.
Han lägger huvudet mot min axel, och jag säger bestämt åt honom att sluta. Han försöker lägga armen om mig och jag ber honom att sluta upp och flytta på sig. han lägger handen på min panna.. - Är du sjuk? Jag motar bort hans hand. Jag lutar åter huvudet mot fönstret och tänker ger han sig inte snart så blir jag arg. Då känner jag hur han strycker med handen över mina läppar. Vem gör så?? Jag stirrar sint på killen och säger kan du vara vänlig och flytta på dig, jag tycker det är obehgligt när du sitter så nära mig. GÅ! Han lommar iväg och snart är vi i F-kpng och jag får sova ifred fram tills Nässjö.

Putte blev nummer 3.

Putte i Parken, PIP. En helt ny festival. Som vanligt fantastiska underbara vänner och kollegor. Inte ont anande blev jag även på denna festival utsedd till stf på scen, Scen P2 var mina domäner. Scenen var placerad i en "grop" vilken vid första anblicken döptes till deathpit, jag tyckte dock att gropen var mysig och döpte genast om den via radion till kärleksgropen/kärlekshålet. Och sannerligen var det mer kärlek än död där. Stämningen var gemytlig och folk satt på slänterna kring scenen under spelningarna.
PIP kan jag helt klart tänka mig att göra om. Men nu är jag i festivalkoma, ffa pga kollektivtrafiken.

trötthet

Det är inte alltid fördelaktigt att vara nattmänniska. I söndags kom jag som sagt hem från helsingborgsfestivalen och tröttheten hängde över mig som en dimma. Trots det har jag inte lyckats att ta igen någon som hellst sömn på mina 2-3 dagar hemma. Jobbat som vanligt vilket betyder att väckarklockan ringer vi 06. 30, vanligen snosar jag lite men endå, i säng har jag inte lyckats pallra mig förrens efter midnatt. Alltså har dom senaste dagarna gått som i ett zombie-töcken. Går runt på jobbet och ser förvånad och clueless ut(efter som jag spärrar upp ögonen, och lyfter ända från ögonbrynet), medan jag kämpar för att hålla ögonen öppna. Men det är väl som dom säger, sova kan man göra när man är gammal.

Festival nr 2

Efter någon veckas vila (eller egentligen vanligt jobb) var det åter festivaldax. Tisdag efter jobbet bar det av, tågets destination var Helsingborg.För mig blev det andra året på Helsingborgsfestivalen. En miss i planeringen visade sig vara att vi inte hade någon avsedd sovplats, men Totsie löste det hela med att inkvartering hos sig och andra helsingborgare som var involverade i festivalen.
Råkade höra en konversation som en stund satte igång min hjärna för högvarv, men det gav med sig efter en stund.
Sen drog det hela igång med utbildning på onsdagen samt lite bygge. Jag fick vara stf gc även denna festivalen och det på stora scen.
Fantastiskt väder, trevliga människor och vacker stad. På hela taget en mycket lyckad festival, men som vanligt lite blåmärken och ont i fötterna. Nu blir det till att jobba 2 ½ dag sen får putte se upp!

jag jobbar med mirakel

Ibland får man spännande uppdrag på jobbet, man känner sig lite som en superhjälte som förväntas klara det omöjliga. Idag sa en ssk till mig att en specifik patient behövde få komma upp till maten, ingen omöjlighet kan man tänka. Patienten i fråga ser ochså ganska pigg ut, med mycket hjälp av mig sitter patienten tillslut på sängkanten. Jag inser att ståträning i kombination med överflyttning till stol inte går att klara på egen hand trots allt. Ringer på en usk: a, som snart kommer. Hon informerar mig om att ssk:n kanske har lite orealistiska förväntningar då patienten i vanliga fall överflyttas med lift. Men på denna sal finns ingen lift, så vi får göra ett försök, och hör och häpna patienten går till och med några steg, stödjer dåligt på benen. Så skicka era halta och lyta till mig , jag är tydligen helbrägdagörare.

Burn

Igår lyckades jag med konststycket att söla kokhett pasta vatten på min hand. Pek och långfingret på höger hand blev värst ansatt och jag var ynklig hela dagen. Idag ser pekfingret ut som det ska trilla av.

snacka om tankspridd...

När man glömmer tvätta håret när man duschar kan man allt klassas som disträ.

Handy woman

Min springare har allt för länge varit halt, det har varit för lite luft i däcken, och kedjan och dreven har varit så smutsiga att det knappt gått att växla. Men nu är min blue uppfrächad. Min trogna vän sen 11 ½ år tillbaka har nu fått nya däck och blivit oljad. Min cykel förflyttar sig nu som blixten. Allt jag behövde var en spark i baken av pappa som ihandlade matrialet, resten löste jag själv lätt och smidigt. Ger migsjälv en klapp på axeln!

Att göra intryck

Hur gör man ett intryck, eller kanske viktigare, ett avtryck? Detta har jag funderat över ibland. I perioder känner jag mig menlös, en känsla av att man inte gör ett bestående intryck, att jag egentligen är ganska osynlig och oihågkommlig. Min gymnasietid upplevde jag det ofta så, kanske för att många av mina vänner var så färgstarka, efteråt har jag dock förstått att så inte alltid var fallet. Blir förvånad och förbluffad när en främlig helt otippat kommer ihåg mig.

Vad krävs för att fästa ett avtryck i längden?

Första intryck är också ett begrepp att beakta, för mig betyder första intryck jätte mycket, men det innebär inte att det är hugget i sten och inte går att ändra eller fördjupa, men jag ska inte påstå att det är det lättaste. Tror och hoppas att jag vid ett första intryck försöker hålla mig fördomsfri och göra mig en egen uppfattning, även om ord och beskrivningar har föregått personen i fråga.

Vad ger jag för första intryck egentligen?
Det beror helt på dag, humör och situation. Men jag styr nog inte över det själv och bestämmer inte vad jag skall avspegla.
det är spännande vad andra har för bild av en och hur det många gånger skevar mot min egen uppfattning.

Min chef beskrev mig på ett medarbetar samtal som en rak person som får saker gjorda, person med integritet, sen använde hon använde även ordet mystisk.... stämde inte precis med min bild men....

Mystisk det gillar jag.

äppelknyckarbyxor

I början av sommaren köpte jag ett par byxor. Dom har resår strax nedom knät, med bred linning och är vida. Jag skulle vilja kalla dem äppelknyckarbyxor, eller jag kallar dom det. Tror det kan vara mina favoritbyxor just nu, och det går minsann att gömma äpplen i dom, för det har jag provat. Var i Arvika på förfest inför festivalen, och sov på hotell. Vid frukosten stod det lappar att all mat skulle förtäras i matsalen. Men jag smugglade minsann ut ett par äpplen i mina byxben, inte kunde man ens misstänka att de fanns där.

Jo har ett par till byxor som jag är mycket förtjust i, fick ärva dom på fstivalen. Massa fina. Tackar min fina vän!

Nattkonversationer

Jag är och har alltid varit ett nattdjur. Är som mest inspirerad, driven och kreativ på natten. Min hjärna vill jobba när det är mörkt ute.
Spelar ingen roll vart jag befinner mig, om det är att jag nattvakar på en festival för att lära känna någon eller om MSN gör att tangenterna på datorn blir varma av ytliga eller djupa disskutioner, så är det då jag trivs som bäst. På något sätt kan mörkret ge ett skydd och gör det lättare att öppna upp, vara mottaglig och ransaka. Konstigt det där.

Kramar

Kramar är något utav det bästa jag vet. Kramar är bra i dom flesta former. För ett par veckor sedan upptäckte jag dock att jag börjat kamas på ett sätt som jag inte tycker om. När men kramar sådär halvhjärtat med ena armen, och resten av kropppen är redan på väg åt ett annat håll. Det känns opersonligt och oengagerat. Kanske var det bara just där och då som det blev så, eller kanske var det just personen jag kramade som var orsaken, men jag reflekterade över det hela strax efteråt.
Festivaler är detsamma som kramkalas för mig, man får kramas till höger och vänster, men känd och okända människor. A tt krama helt okända personer lärde jag mig på gymnasiet. Vänner till vänner som dök upp på fester var helt klart förtjänta av en kram. Tror jag numera är lite mer restrektiv, varför vet jag inte.
Hur är en bra kram för mig? Den är varm, mjuk och lagom hård, den har en känsla av vänskap, trygghet, tröst eller gemenskap.

ett år

För nästan exakt ett år sedan lärde jag känna någon, en någon som utmanar mig, en någon som är snäll och omtänksam, massa bra heltenkelt. Det har under året varit många turer och allt pga av mig, det är jag ledsen för.
Men vill att du ska veta att du är viktig för mig, sätter rosa ludd i min hjärna och får mig att göra konstiga saker. Dina kramar får mig att känna mig trygg och håller mig på fötter när världen ibland snurrar för fort.

roadtrip

Efter lite avslutande avveckling på måndagen bar det av hemmåt. Jag fick åka med några av mina funktionärer. Vi missade en avfart så reseplanen ändrades lite på vägen. Men hem kom vi trots allt. Det var hel del skratt och trevliga ämnen som avverkades på vägen, och lite sömn han jag dessutom med.

På lyran

Efterfesten hade i år bytt loklisation, den var på lyran, i dubbelbemärkelse. Det var regnet som jagade iväg oss från den traditionsenliga platsen på udden. Ur vår grupp var vi kring 2 handfulla som orkat stanna kvar för lite öl. Jag hade fantastiskt roligt. Gäller dock att ha rutin när man ätit, druckit och sovit dåligt i en veckas tid och därefter fyller på med öl. Några tog nog allt i för hårt.

Arvika festivalen

Ramlade in som Stf Gc i år, det innebär ett steg uppåt. Redan på vägen till Arvika var det som något tog emot. Kände mig inte alls motiverad, inte peppad och funderade några gånger på varför jag överhuvudtaget var på väg. Men när jag annlände till desitnation känndes det hela lite bättre, och efter att ha träffat några av vännerna så började det hela ordna till sig.

Därefter har det hela varit som en kännslomässig berg och dalbana, från att vara gråtfärdig till studsa upp och ner.

Har nog medvetet distansierat mig från vissa människor, har kanske inte kännt att jag har en plats där. Eller kanske inte känt mig bekväm i att ta en plats där. Men tycker nog trots allt att jag löst min uppgift någolunda.

Mina funktionärer har varit fantastiska och tyvärr så känns festival inte riktigt det samma när man inte står där i samma skor. Men när väl min Gc anlände, så tog han över, som den kontroll människa han är, och jag vet inte riktigt vad för roll jag fick därefter.

såhär efteråt upplever jag att det absolut behövs utvärdering, eftertanke och reflektion.

Som en skräckfilm

Regntunga mörka skyar hänger hotande över Stationsbyggnaden i Trollhättan. Inne är det nästan folktomt, jag förflyttar mig ut på perrongen och där står tåget mörkt och tyst på spåret. Inte en människa syns till och vinden flyttar runt skräp i konstiga mönster kring mina fötter. Detta för mina tankar till recident evil, och jag rycker nästan till när tåget startar. En man kommer upp för trappan och går över perongen med tom blick, hans svarta hår är långt och stripigt och han rör sig släpigt. Jag kränger på mig väskan och går mot tågvagnen och kliver på. Hittar snabbt min platsa och upptäcker snabbt att vagnen är tom sånär på mig och den svart stripiga mannnen. Tåget sätts i rörelse helt utan utrop och det luktar varmt. Efter någon minuts färd passerar vi en tunnel, och jag inser att lamporna inte fungerar, det blir mörkt och enda ljuskällorna är dom nödutgångar som finns med jämna mellanrum i tunneln. Jag är på väg till Arvika festivalen för mitt 6.e år och början av resan har satt kalla kårar längst ryggraden.

Fika

Jag är hemskt förtjust i att fika, ibland kan jag sätta mig på ett fik själv med en bok eller ett block. Tyvärr finns det inte särskillt mycket till cafe´där jag bor, därmed passar jag på när jag befinner mig på gamla hemmaplan i Borås. Idag var jag och fikade med en gammal vän, eller han är inte gammal men vi har känt varandra ett tag nu. Mysigt tycker jag, han pratar och jag lyssnar. Är farcinerad av att lyssna på denna karl, han har mycket åsikter, är alltid intresserad av olika saker och har alltid fördjupat sig i något nytt när vi ses. Ser sån glöd, finns nog inget han inte har tyckt till om. Undra just om jag erbjuder mycket till utbyte, kommenterar ibland på sin höjd. Men jag är nöjd med rollfördelningen.

Hår

jag har blivit med lugg! Började lessna på mitt hår och det var dax att ställa till något, tyvärr är jag för lat för att ha helt kort hår, så det blev en kompromiss. Tar nog en stund att vänja sig och jaga bort den gamla benan, men jag blev nöjd.

do not!

Note to self: Nys inte när du äter chilli con carne!

Närmar sig med stormsteg

Snart är det dax för festival. För mig är det mitt 6.e år på arvikafestivalen och har nu tagit ett steg upp i hierarkin, ställföreträdande gruppchef säkerhet, på stora scen, där kan vi snacka om att avancera från funktionär.

Så igår inhandlade jag mig ett par festivalkängor, vattentäta, ganskla stadiga haglöf kängor, och fina var dom dessutom.var på tiden, förra året slängde jag mina skor efter festivalen. Iår blir det flera festivaler och många skor skulle det gå åt, så det var en bra investering.

När jag kommer hem idag skall jag skriva färdigt min packlista, tvätta det som behöver tvättas och försöka packa ner mina grejjor. Tidigare år ha jag varit bortskämd med bilåkande dit och hem, så nu måste jag prioritera vad som får följa med.

Buss

I helgen har jag varit i hemtrakterna och träffat familj och vänner. För att smidigast ta sig mellan Borås och Eksjö åker jag buss, det är bara att kliva på bussen och kliva av på rätt destination. Jag är inte så förtjust att åka buss, älskar tåg, men buss är inte alls lika kul, vet inte varför, men reflekterade över en sak under dagens buss färd. Det är ingen ovanlighet att de som åker ensamma föredrar att ta ett dubbelsäte själv, det gör jag också, det jag funderade över idag, var hur folk gör när dom ska ta plats bredvid, eller mer specifikt vad de säger.
Vanligaste är:
-Är det ledigt här?
- Kan jag sitta här?
-Sitter det någon här?
Det är lite lustigt, man ser ju att det är ledigt, och att det inte sitter någon där, och inte brukar det väl finnas giltiga skäl till att man skall få okupera ett helt säte så ingen annan kan sitta där.
Tror jag bara ska börja säga: Hej, jag slår mig ner här.

Lyra?

Ja varför blev det det namnet egentligen? Jo såg guldkompassen häromdagen och blev hemskans förtjust i namnet. Men inte lika fint på svenska, dock en fin metafor.

Så vad tror du? kommer jag att skriva här då?? Ja det återstår att se. Är ju periodare i det mesta, tv-spel, träning, pyssel osv. Detta kanske bara är kul en stund. Återstår att se.